Jag saknar dej verkligen..
Jag vet. Det är allt jag kan säga. Jag vet. Jag förstår. Men egentligen är det inte så. Jag vet inte varför, varför just hon? Jag gråter mej till söms väldigt ofta, jag fattar inte hur gud tänkte när han tog dej ifrån oss. Jag vill verkligen vara lugn och förstående. Men jag kan inte, Det är inte rätt ! Det är så fel som det kan bli , jag fattar inte hur FAN kunde du ?! Jag tror inte att jag kan förlåta dej för att du tog denna fina och underbara människan ifrån oss, bort från livet och bara lämnade oss själva. Instängda i oss själva gråtande. Vi kan prata med varandra, men jag tror inte att du förstår hur svårt det är.
Det känns så jävla töntigt oh fånigt att gråta. Jag borde försöka gå vidare. Men det är så svårt.. Jag har försökt, tro mej. Det är inte lätt över huvud taget. Så fort morfar ska komma på middag eller ngt så gråter jag. Dels för att jag tycker så synd om honom, jag fattar inte hur han klarar de, dels för att det är så tomt utan dej mormor. Jag vet inte hur vi ska klara oss igenom detta, jag vet inte hur han tänkte när han tog dej ifrån oss... det är hels absurt... ush.. nu gråter jag snart igen. Jag vill inte gråta, det känns som att jag sviker dej då. Jag lovade att vara stark, men det är så svårt.. Jag kommer bara ihåg den sista gången jag satt vid din säng. Jag höll din hand och du kramade den och jag viskade " jag älskar dej mormor, du vet det" Jag fick inget svar, men jag vet att du hörde. Jag tror att du hörde allt, även om du sov.
Du anar inte hur mycket jag saknar dej, det är helt sjukt, jag bara gråter oh gråter.. förlåt .. jag försöker verkligen, du måste tro mej, det är inte lätt att vara starkast och älst i familjen. Man vill inte bli sedd gråtande så man blir tvungen att gömma sej så fort tårarna börjar rinna. Det ska inte vara så svårt att låta bli att gråta , men jag antar att jag är kännslig. Jag kan tycka att det är skönt att gråta ibland, bara få ut allt. Men nu har dt gått för långt, jag kan inte sluta.
Jag älskar dej nu och för alltid, jag kommer aldrig sluta sakna ditt älskade leende och dina mysiga kramar.
Förlåt att jag tjatar om det här, men jag vet inte vem jag ska prata med annars...
puss
Det känns så jävla töntigt oh fånigt att gråta. Jag borde försöka gå vidare. Men det är så svårt.. Jag har försökt, tro mej. Det är inte lätt över huvud taget. Så fort morfar ska komma på middag eller ngt så gråter jag. Dels för att jag tycker så synd om honom, jag fattar inte hur han klarar de, dels för att det är så tomt utan dej mormor. Jag vet inte hur vi ska klara oss igenom detta, jag vet inte hur han tänkte när han tog dej ifrån oss... det är hels absurt... ush.. nu gråter jag snart igen. Jag vill inte gråta, det känns som att jag sviker dej då. Jag lovade att vara stark, men det är så svårt.. Jag kommer bara ihåg den sista gången jag satt vid din säng. Jag höll din hand och du kramade den och jag viskade " jag älskar dej mormor, du vet det" Jag fick inget svar, men jag vet att du hörde. Jag tror att du hörde allt, även om du sov.
Du anar inte hur mycket jag saknar dej, det är helt sjukt, jag bara gråter oh gråter.. förlåt .. jag försöker verkligen, du måste tro mej, det är inte lätt att vara starkast och älst i familjen. Man vill inte bli sedd gråtande så man blir tvungen att gömma sej så fort tårarna börjar rinna. Det ska inte vara så svårt att låta bli att gråta , men jag antar att jag är kännslig. Jag kan tycka att det är skönt att gråta ibland, bara få ut allt. Men nu har dt gått för långt, jag kan inte sluta.
Jag älskar dej nu och för alltid, jag kommer aldrig sluta sakna ditt älskade leende och dina mysiga kramar.
Förlåt att jag tjatar om det här, men jag vet inte vem jag ska prata med annars...
puss
Kommentarer
Trackback
